(Link to -ENGLISH VERSION)
I mitt förra inlägg gick jag igenom hur jag tror att vi oftare dras till bilder som uppvisar mycket ordning mer än de som känns mycket oordnade.Och att om vi kombinerar ordning och oordning så blir det dessutom ofta ännu mer intressant.
Jag lägger upp bilderna igen (för att ni inte skall behöva läsa / komma ihåg mitt förra inlägg):I mitt förra inlägg gick jag igenom hur jag tror att vi oftare dras till bilder som uppvisar mycket ordning mer än de som känns mycket oordnade.Och att om vi kombinerar ordning och oordning så blir det dessutom ofta ännu mer intressant.
När jag själv målar, håller på med design eller när jag tittar på konst så funderar jag ofta över vad det är som gör att det blir en bra kombination av ordning och oordning. Här är ett exempel på ett konstverk som många känner igen: Den vitruvianske mannen av Leonardo da Vinci (foto taget av Luc Viatour / https://Lucnix.be)
Det finns mycket symmetri och ordning i bilden - en cirkel, en rektangel och textrader. Men det finns också en oordning i bilden - papprets bruna fläckar och nyanser, mannens skuggor och hår. Sedan även skriften - fast raderna oftast är raka så ger bokstävernas olika former och de olika ordlängderna en geometrisk oordning (något som gäller för nästan all skrift).
Jag tror att hur ordning och oordning har balanserats i detta konstverk kan vara en anledning till varför jag dras till det. Men jag känner också att jag inte alls vet, eller kanske att jag inte i ord kan uttrycka varför jag tycker att denna bild är vacker (samma gäller för allt som är vackert), men jag tycker ibland att det är roligt att fundera över det.
*
/ Matilda Lorentsson
11juni2018




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar